Mesakura

Den 18/4
Idag fyllde jag 19 år,usch vad gammalt det låter. Dagen var planerad och allt gick bra. Dagen till ära hade jag sytt en kjol till, röd och så. Matchade med bruna spetstajts.
Vi åt på Gusto eftersom de har sushi där, men riset var typ ljummet, blev nästan äckligt och det saknades en fisksort? Men men det var sushi i allafall. Efter Gusto gick vi som vanligt till Donken och fikade, billigt och bra.
Jag fick några saker okså, en jättefin stekpanna med blomstermotiv på, så retro! Lite håraccesoarer, hårspännen med vita blommor och pärlor, perfekt till balen, ett glashjärta md väldigt gott godis i och en fin navelpiercing med ett dinglande hjärta.

Har kommit fram till att jag inte har råd till London, kändes helt lönlöst tills min pappa sa att han betalar! Visst jag brukar inte gilla honom men just nu gör jag det.
Framtiden är dessutom bestämd, eller ja om jag kommer in. Jag har, eller snarare ska söka till Gamleby Folkhögskola, kurs Påbyggnad Sömnad, mums. Hoppas jag kommer in. Grejen är att jag har bara råd om jag bor på skolan, komiskt ju, om jag bor hemma har jag inte råd. Men det löser sig nog.
Grejen är att man ska lämna in skisser och bild på färdig produkt och jag är inte klar helt än, tur att vissa skolor har löpande intag på anmälan. 

Snart är våren här och då gäller det att ta vara på alla solstrålar som kommer ner till vår jord. Men det betyder inte att jag har tid att sola.
Skolan är inte slut än men det är jag.
Projektarbete är för jobbigt men måste göras. Upplägget jag kommer använda är;
Inledning: där förklarar man vad man har för frågeställning och kortfattat vad man tänker skriva om i de övriga delarna. Som en inledning liksom.
Metod: Hur jag tänker gå till väga.
Syfte: Varför gör jag detta?
Avhandling: Nja den förstår jag inte riktigt.....

Ska man gå emot vad andra säger om ens utseende? Om någon säger att, nej du ska absolut inte pierca dig eller nej den där frisyren ser du ut som en kille med. Ska man gå efter deras tankar eller sina egna som man verkligen själv gillade?
Ibland får man såna här små kickar av att göra något drastiskt, i allafall jag :D

Nu är det snart lov, om närmare 7,5 timme. Men lovet kan jag ju säga är inte välkommnat med ett glatt leende från min sida. Nu har man en anledning att göra alla dessa tråkiga och jobbiga sakerna man inte "hinner" på en skoldag.
Att sy en balklänning är krävande, men inte tråkigt. Att fylla år har väl aldrig varit en tråkig dag, eller?
Men att sy upp ett x antal dräkter i ett jobbigt material och om man dessutom måste göra allt själv....det kan mycket väl vara jobbigt och tråkigt.

När man tänker tillbaka på allt man gjort under gymnasietiden känns det så mycket. Det är ju bara 3 år av ens liv, men de där 3 åren försvann direkt. Och vad gör jag efter att jag sprungit ut ur skolan i min vita klänning? Jobba? Utbildning? Sabbatsår? Två går ju bort direkt.
Att ta ett sabbatsår är ganska slöseri med tid anser jag, om man nu inte har en resekassa på ett dussin tusenlappar så man faktiskt kan resa någonstans. Att jobba kan ju vara ett bra drag om man nu har hittat något. Men om jag fick bestämma skulle de bli skola, utbildning. Det finns bara ett problem, efter gymnasiet kostar skolan......väldigt onödigt.
En vän till mig sa häromdagen att jo hon skulle ju söka till en folkhögskola och hon var så nöjd med sitt val. Jag påminnde att det kostade.
Hon blev förvånad och sa att nej det gjorde det minsann inte. Jag förstod inte, hon tänkte söka samma kurs som jag själv funderat på och hennes skulle inte kosta!?
Hon hade delvist rätt. Själva kursen är gratis, alltså lärandet på kursen. Men för att komma till skolan varje dag behövs tåg/buss vilket jag tog reda på att skolan inte står för, skolmaten kostar, material kostar t ex papper, pennor, litteratur. Sen kostar även det egna materialet, tyget i detta fall. Och för att få tag på tyget måste man åka och köpa det......i Söderköping, då kostar resan dit. Visst jag säger så här kursen kostar nada, men allt som får kursen att funka, ja då måste du lägga ut i genomsnitt 2800kr/månad, kan tillkomma ännu mer.

......det är frågan. Vem bestämmer över dig, vem säger vad som är rätt? Jag bestämmer över mig och bestämmer själv vad som är rätt för mig.

Hur vet man vad någon känner för en? Tänk om man hela tiden gillat någon som inte alls gillar dig/mig.
Hur vet man?
Man vet kanske utifrån hur den är med dig, hur den bryr sig....när den bryr sig. Kärlek är överskattat.

Tänk om man vill ändra stil helt. Hur skulle personer runt om reagera?
Positivt? Negativt? Tänk om jag helt plötsligt klädde mig i svart och var piercad överallt! Härlig tanke....